Franzéns dagbok i bokform 

I boken om Johan Henrik Franzéns dagböcker i Övermark från hungeråren 1864-68 "Finlands sista storfattigår", har Bjarne Smeds själv utförligt kommenterat och återgett tidsbilder från den här tiden. Det har därför blivit något av ett tidshistoriskt dokument med både riks-, regional- och lokal anknytning. 

Franzén, tidigare Fratt (1843-1910) var en aktiv jordbrukare, kommunal- och förtroendeman i Övermark. Han var första ordförande i kommunalnämden i sex år sedan Övermark blivit egen kommun 1891, kyrkvärd i fyra år, ordförande i byrätten, brandstods- och lantmannaföreningarna samt förmyndarnämnden.

Att kunna skriva och räkna var inte allom givet den här tiden, men Johan Henrik gick i barnskola hos Frans Gustav Stenroth och lärde sig konsten. Därför kunde han redan som 20-åring anlitas för bouppteckningar, köpebrev, auktioner och andra skrivuppdrag.

Om hemman och bönder, arbeten som dikning, tröskning, pärtskärning, tjärutvinning, slakt och salpetersjudning samt gemensamma strävanden handlar det också i boken. Övermark fick första apoteket i Närpes 1872, första postanstalten 1883 och första handelsboden 1868. Det var förvaltaren på Granfors bruk Carl Oskar Björkqvist som öppnade lanthandel.

Många stora händelser skildras i de dagböcker Johan Henrik skrev, bl a läsestugan-bönehuset, kyrkbygget 1875-78 och ett 40-tal ryska soldater på besök i Övermark. Mödosamma och långa handelsresor till Vasa, Kristinestad, Tammerfors och Sverige hör till tidsbilderna. Färden till Tammerfors med häst och släde tog en och en halv vecka och med smörskutan till Sundsvall 1868 flera veckor.

Men det som ändå mest griper en är den fruktansvärda hungersnöd med åtföljande  sjukdom och död som drabbade befolkningen efter frosten och missväxten på 1860-talet. I Övermark avled 122 personer 1868, 44 år 1867 och 47 år 1869, främst i epidemiska sjukdomar som spreds med klädlusen. En söndag jordades elva lik.

I hela landet steg antalet döda till 137 720 nödåret 1868, 69 754 år 1867 och 61 894 år 1866 mot 40 000 - 50 000 vanliga år. Befolkningstalet gick ner från 1,8 till 1,7 miljoner.

Under den här tiden var halva befolkningen på många orter obesutten, d v s torpare, backstugusittare och inhysingar. Läget för bönderna var något bättre, men många hemman gick under klubben. Tiggare rörde sig längs vägarna, och många av dem svalt ihjäl.

"Mjölmattor" med ryskt mjöl anlände, och spannmål kunde i viss mån fås från ortens spannmålsmagasin. Barkbröd användes också. Stöld av födoämnen förekom. Att en hel del spannmål användes för brännvinsbränning förvärrade situationen.

I boken på 135 sidor har de äldre bildernahar hämtats ur Alfred Franzéns samling och de nyare är författarens egna. Att i bokform återge en dagbok som är 150 år gammal har sina sidor. Dels är språket ålderdomligt, dels finns det många noteringar om väder och vind som kanske inte är så relevanta i dag.

 Så här kan det låta: "Stor hungersnöd lärer det väl blifva, tiggarskaror odrägliga. Ofta, många dagar, får man se arbetsföra personer, medelålders männer, vandra omkring på tiggeri - äfven somliga frågande efter arbete".

BÖRJE SIDBÄCK

Bjarne Smeds:

Utgivare: Övermark hembygdsförening

Arkmedia, Vasa, 2013

ISBN 978-952-93-2353-1